Då börjar jag med att besvara din fråga.

Jag visste inte riktigt vad jag ville göra efter gymnasiet så jag satt och fundera ett tag och då kom jag på idén aupair vore ju kul! och då tänkte jag registrera mig på några sidor och testa om jag skulle få napp från någon familj.

Efter 3 timmar så började ansökan från familjer att trilla in i mailboxen ... jag läste mail efter mail och tänkte men detta låter ju kul  och det skulle vara nåt nytt att prova på.

Efter 3 dagar så fick jag ett meddelande från en familj i Manchester och tyckte att deras erbjudande va bäst av alla och så föll jag för tanken att de va en utefamilj älskade resa och gå ut och äta sen hade de även bara 1 barn så det borde inte vara något problem?... utan att egentligen tänka till så va jag redan inne på sas.se och bokade biljett till Manchester.

Det tog 3 dagar för mig att hitta en familj som ville ha mig och jag trodde att jag skulle gilla dom med.

Så där va jag 1 vecka kvar tills jag skulle lämna Linköping och dra mig till Manchester i ett år.

Men egentligen så e frågan varför jag valde Manchester när jag ville till London? Jo jag ville bara bort från Linköping så alla erbjudanden lät bra i mina öron.. och det va även bra att familjen ville ha mig omgående.

Dagarna flög förbi och jag längtade ännu mer efter att åka och var helt säker på att detta skulle bli ett underbart år.

Kommer ihåg när jag vinkade av min familj på flygplatsen och tog min 27 kg väska och gick mot gaten som skulle föra mig mot ett nytt liv i ett år... jag minns även när jag kommit fram till Manchester och va helt vilsen på flygplatsen så såg jag dom.

En familj som höll i en lapp med mitt namn.

Första intrycket jag fick var att mamman såg ut att vara största bitchen då hon såg så sur ut och pappan han bara va där i bakgrunden och tjejen då .. jo hon va söt hon.

Men tanken av hennes klädsel blev jag lite paff och tänkte stackars barn hur kan du ha en lila kjol bruna boots och gul tröja..

Tro inte nu att jag dömer någon för dens klädsel och utseende men ibland så blire så att jag ser det först och bildar min egna uppfattning.

Alla dom va väll inte så fint klädda och min tanke då va att neeej dom har inga pengar dom går på inga restauranger och de reser inte.....

Allt detta fick jag för mig då jag såg att deras klädsel inte va modern utan från 70-talet...

Men äsh tänkte jag ... skulle ju va där i 1år och skulle väll kunna skita i hur de ser ut..!

Första dagen i Manchester va en bra dag .. vi åkte till shoppingmall och skaffade ett engelskt simkort till mig och så.Sen blev de stanna till på Pizza hutt och äta! Sen begav vi oss hemåt och då blev de kolla på film.

Dom första dagarna så trivdes jag grymt bra och tjejen va så söt och det kändes även nästan som jag va en familjemedlem.

Men så kom de 1 vecka hade gått och jag satt lekte med tjejen när jag kunde , men det jag inte visste då var att hon mest tyckte om att kolla på tv, spela tvspel och va inne på datan! lätt att underhålla en unge som sitter vid datan 24/7?

Så kom den kvällen då pappan bad mig komma in i ett rum och då märkte jag redan på hans sätt att va att det inte bådade gott...

Han kollade på mig och sa min fru har gett dig en lista över saker du ska göra? Varför gör du inte dom? och varför sitter min dotter vid datorn 24/7??

Efter den kvällen så märkte jag hur allt ändrades...

Listan ökade plötsligt och att ta hand om ungen blev inget nödvändigt , bara se till att hon va mätt och glad.

Kommer aldrig glömma morgonen då jag gick upp och stack in till deras sovrum direkt för att bädda sängen osv.. när jag kommer in i rummet ... de första jag ser e kläder som ligger på golvet och även äckliga använda underkläder som bah ligger där vid sängen och även handdukar och alla lådor e helt upprivna.

Ushhhh va äcklad jag blev och tänkte !!!Vafaaaan vill ni att jag ska ta upp detta hur gamla är ni? e de svårt att kasta kläderna i tvättkorgen???!!!! fyfan jag blev svinsur och bah tog i allt kasta in i tvättkorgen, bädda sängen snabbt och så vare klart.

Tjejen då hon va ingen ängel hon heller.. hon fattade att hennes pappa och mamma skulle lyssna på henne så hon blev dum och bitchig med flit.. när hon en dag kom hem från skolan och såg hur fint jag städat i köket att allt bara sken upp... vad tror ni att hon gör?

Jo hon tar fram bröd som hon toastar och sen tog hon fram nutella ... 5 min senare så kommer jag in i köket och vill seriöst lägga mig på golvet och tjuta! köket e kalabalik det är nutella överallt och så måste hon ha vänt på brödrosten då de e smulor på hela golvet men sist så ser jag att diskhon e fylld med disk och allt e fylld med nutella....

Denna sekund så ville jag bara dra därifrån ta min väska packa och bah springa till Sverige.

Detta va inget jävla aupair jobb utan de ville ha en hushållerska och de enda jag fick göra om dagarna va städa tvätta och diska...!

Men så tog de inte så lång tid utan typ 3 timmar så resten av tiden satte jag mig ner vid datan och kollade läget med folk hemma..! Men så kom de igen tjejen gick och klaga att jag inget gjorde med henne utan satt bara vid datan och brydde mig om mig själv....

Efter 1 månads vistelse så hade jag börjat få nog!!!!

En dag var de snälla bjöd med mig på restaurang och nästa dag så hälsa de knappt...

Det va även så att de inte åt hemma så middag var inte något som man alltid fick... kan säga att vi åt gemensam middag 2ggr i veckan.. och jag hade börjat tappa orken till allt och ville seriöst bara hitta ett sätt att dra därifrån.

Så en dag så hittade jag något hemma som fick mig att tänka... vad fan gör jag här om det finns nåt i Linköping som kan vara värt att åka hem för och stanna där.

Då blev min vilja att dra från Manchester ännu större och jag ville bara hem !!!!!!

1,5 månad hade nu gått och jag va utråkad som fan då jag inte fick gå ut och träffa nån och så hade jag sån hemlängtan att de va sjukt ...

men efter alla utskällningar och så ... ville de ändå ha kvar mig och ge mig chans efter chans fast det inte var jag som gjort fel, utan de kändes som de placera sig själva över mig de ville ständigt visa mig att de va ägarna och jag va hemhjälp.

En tisdagsmorgon så kom morsan in i mitt rum och sa att vi måste prata ikväll och jag tar med min dotter till jobbet så du behöver inte ta hand om henne.

NU kommer jag säga nåt dumt men , för att jag inte visste hur jag skulle få dom att låta mig åka hem så kom jag på idén att bli sämst.

Jag började försova mig ,glömma hänga ut tvätten och slutade äta helt.

Men innan morsan gick så sa hon att men vi pratar ikväll det kommer lösa sig!

och då tänkte jag neeeeeeej snälla!

då slog de mig att nu fan tar jag min väska kastar ner alla grejer beställer taxi köper biljett och drar! drar långt härifrån för jag pallade inte mer jag mådde skit jag grät varje dag och ville bara bort.

Så blev det jag tog min väska började kasta i plagg efter plagg och så ringde jag upp sas och frågade om de hade biljett och de hade dom.

Så köpte den och bah nu faaan drar jag hem ingen mer Manchester aldrig igen!!!!

Efter 2 timmar så va jag klar och skulle lämna helveteshuset för gott! ni kan inte fatta lyckan jag upplevde då!

Men innan jag lämnade denna familj så hade jag kommit i kontakt med en ny och tyckte att den lät bra och London va ju dit jag ville så varför skulle inte jag ge den familjen en chans???

Så jag kom hem till Linköping i 10 dar innan det va dax att packa ihop och dra till London denna gång.

Berättelsen om den vistelsen kommer bli kort.

LURAAAAAAAD! Familjen hade inga barn,ingen fru fanns utan bara en 60årig gubbe...

Så där kan ni gissa hur länge den resan vara...

6 dagar blev de att jag stanna i London innan jag drog tbx till LKPG .

Men jag tyckte faktiskt om London och jag skulle lätt vilja åka tillbaka dit nån dag! Men om jag nånsin kommer åka som aupair igen de vet jag inte... det känns inte som jag fått en så bra upplevelse .. men vi får se.

Så här e min aupair story ingen dans på rosor!