Va hemma vid 21 åt middag och la mig i soffan och kollade på film... innan jag kom på att jag måste PACKA!!!!! ajjajaj Tildisen! 3 dagar kvar innan jag åker och jag har bara levt livet träffat vänner osv ,men packa fanns inte i mina tankar... Så efter 2 timmar har jag nu lyckats ta tag i packningen så nu ere KAAAAAAOZ i mitt rum! Kläder, filmer,böcker ,smink överallt.  Men de som skrämmer mig de e högen med alla skolböcker som måste lämnas tbx.... faaaaan asså jag orkar inte bära på 32 böcker ....får se hur jag löser detta!

Nu e min säng fylld med kläder,GG-boxarna, plattång, locktång, smink, böcker, väskor... nu ere bah resväskan som fattas!! Så får se om föräldrarna köper någon imorgon så jag kan packa allt luta mig tillbaka och njuta av de sista dagarna i LKPG!

Men finns nåt i mitt huvud som jag inte kan släppa... jag är inte så bra på att hålla hemligheter.. eller asså saker som gäller mig utan brukar försäga mig till vänner.men nu så finns de en sak ingen vet bara jag och den personen de gäller..men ingen annan och jag blir imponerad av mig själv att jag lyckas hålla saker för mig själv..på ett sätt har ingen annan med de att göra så lika bra att de inte vet, och på ett annat sätt så är det inte nåt man säger till nån... men det jag vill komma till är att denna lilla sak torterar mig dag in dag ut då jag påmins om den... mina tankar låter inte mig att glömma utan vad jag än gör så kommer jag ihåg och tappar koncentrationen på de jag gör och tänker bah på den saken... sjukt  jobbigt må jag säga!

Fattar inte varför jag tänker på de så mycket.. är jag rädd att nån ska få veta? eller är jag rädd? eller ångrar jag mig? eller vad tänkte jag med då? jag vill sätta mig på flyget på söndag utan att känna ångest, ånger utan jag vill känna glädje och känna att allt skit är bakom mig och att jag får chansen att börja om på nytt.

Jag tycker inte att man ska glömma eller det gör man aldrig, men man kan förtränga och ge plats till annat som gör en glad osv.