Jag Slutade högstadiet med höga betyg och började på gymnasiet. Valde att gymnasie där jag inte kände en kotte men sen så fann jag vänner där med. Mina gymnasieår e väll inte dom bästa , men jag skärpte mig i slutet och sitter nu med mina slutbetyg i handen. Nöjd tjej! Så högstadiet e över och gymnasiet e slut dax att söka efter nya utmaningar vilket jag ska nu genom att lämna kära Linköping och bege mig till England!

Kommer aldrig glömma alla galna fester, utgångar med vänner.. en del va guldvärda en del spårade ur.. men så e livet det blir galet ibland.Kommer aldrig glömma all tid i skolan, en del bra stunder en del dåliga. Men viktigast av allt jag vet att jag lämnar denna stad med vänner som kommer vänta på mig! Det är äkta vänner det. Man behöver inte ha 100personer runtomkring sig utan det räcker med några få, bara dom e dom bästa!

När jag blickar tillbaka på min tid i Linköping så ser jag många fina händelser men för många dåliga, och på ett sätt så känns det som att jag flyr undan bara för att slippa hantera allt skit som hänt... fast denna resa gör jag inte för att nån har sårat mig,sabbat för mig osv , utan jag gör denna resa för mig själv! Jag vill hitta mig och jag vill växa som person.Jag vill se vad världen har att bjuda på, och kanske finns min prins där ute nånstans..(man vet aldrig) men jag reser inte till England för att finna min kärlek.. det är inte min första tanke utan jag reser dit för att börja om ... kommer det in en kille i mitt liv under den tiden så kommer han..gör han inte de...så dyker det upp ett annat tillfälle! Jag tycker att det är viktigast att känna sig själv och veta vad man vill innan man hittar den man vill dela allt med!.