Nu så e de så att jag såklart vill skriva av mig ... så ni får tåla det hehe.

Fattar inte hur allt kunde bli så fel och hur jag kunde va så blind? och orden du sa till mig får mig att vika mig dubbelt och falla till marken i gråt.

Du säger att jag e blind att jag leker att jag inte bryr mig om nån, men de har du jävligt fel i! och att säga att jag aldrig brytt mig om dig e de värsta jag hört.... jag kan inte rå för att jag inte vill samma... men dina ord har fått mig att tänka nu och jag vill inte känna så... jag vill inte förlora dig bara för att du känner att jag leker... jag som trodde att det va vänner vi va.

Kan inte rå för att känna mig dum mot dig men ändå så sårar du mig när du säger att ingen bryr sig om mig att jag e dum att alla leker med mig och att ingen vill nåt, men att du som vill va där, de e dig jag väljer att dissa???

Klockan e 4 nu och jag kan inte somna för tänker på det du sagt och jag inser nu att jag inte kommer palla med att förlora dig...

Det svider i hjärtat och tårarna vill inte sluta falla.....

Tänker tillbaka på hur kul vi haft och allt vi gjort och tanken av att det aldrig kommer upprepas igen... det ger mig ångest:(

Du sa till mig att jag skulle radera ditt nummer, att jag skulle glömma dig att jag skulle dra...... Att höra dessa ord från dig svider kan jag allt säga.... dom orden tär sönder mig...

Jag fattar väll själv att sitta och blogga om vad jag känner tycker inte kommer hjälpa mig för att få tillbaka dig... men ändå så finns det ett gnutta hopp i mig att du läser inlägget och tänker på att vi varit varan nära och som jag sagt förut så vill jag inte förlora dig:(!!!!!

Jo som sagt back on  track! detta inlägg va ju lite sorglig men men sån e livet... man får inte alltid möjlighet till att le utan ibland är det okej att gråta. Jag har länge tänkt på varför vi människor jämt ska ta saker för givet... och varför vi e så blinda att vi inte ser när nåt fint passerar oss? Sån är jag iaf.... jag har blivit så van vid att ta skit och jämt va nere , att aldrig lita på killar osv... Men vad händer när jag sätter upp mina murar? Stänger av mina känslor???? Jo jag ska tala om det för er... jag missar allt det fina i livet... och jag stänger igen ögonen när fina människor passerar mig ... och jag vägrar öppna mina ögon utan jag blir blind och vill ej se eller känna nåt.

Att bli sårad gång på gång och sviken gång på gång .... resultatet blir att man inte vill se nåt fint och man tror inte på nåt fint.... man tror jämt att svek ska dyka upp igen... och det är det lika bra att sumpa chansen innan man får den.... UsH vad jag hatar att tycka och känna så!!!!!! jag vill inte mer .... jag vill lära mig att krossa min mur jag vill öppna mina ögon och inte vara rädd för att se.

Det har blivit så nu att när jag väll blir sviken, lurad elr sårad nu så stänger jag bara av känslorna och skiter i saken och går vidare det blir även så att jag förlåter folk....

Även om jag lärt mig att stänga av känslorna och inte visa dom utåt.... så blire att jag tär sönder på mig själv genom att hålla in och tåla allt ... elller så blire så att jag bryter ihop och tappar tron på att det finns goda människor...

OM vi tar ett exempel??

Om någon som du litar på mest .... sårar dig så djupt att du vill gräva ner dig och aldrig kolla ut... hur blire då när man träffar nytt folk eller nån annan som står dig nära???? Vågar man dela med sig? Vågar man lita på nån?

Vågar man öppna sig???

Vet mycket väll att man ska förlåta att man ska se framåt att man inte ska fastna i det förflutna.... men blir så himla svårt när allt bara faller ihop.....

Kan nog blogga tills klockan blir 8... men nu ger jag mig...

Har inget hopp längre men vill att det ska lösa sig.

Låååååångt inlägg???? I know!!!

NU blire dejt med sängen

PUSS!!!